Vi tänder ett ljus i advent…

…det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent.

Tänk att nu är det första advent! Som vi har längtat. Efter denna tid som är fylld av ljus, möten och profan musik. Istället för att bara mötas av mörker var man än är så lyser numera adventsljusstakar och stjärnor upp de flesta hus. Och visst är det väl härligt att promenera eller köra förbi och kika in fönstren hos andra för att se hur de har pyntat och fixat.

I fredags kväll när jag satt framför symaskinen runt midnatt så tvivlade jag på att jag någonsin skulle hinna upp med stjärnor, stakar och diverse pynt innan söndagen var kommen men i går kväll kände jag att mitt anletes svett hade gett resultat.

Igår kväll hade vi middag och kalas för dottern så vi var 15 personer här hemma med släkt och vänner. Allt var frid, fröjd och väldigt harmoniskt och fullt av julstämning varpå mannen sa:

Tänk, vad härligt att det är så här lugnt och skönt i kväll. Ni skulle ha sett Rebecca igår kväll. Hon satt och sydde som en galning, rusade runt med pyntet och svor och skällde på katten som hoppade upp och lekte med gardinen som hon höll på att sy”.

Och det är ju liksom så det är. Man fixar, donar och trixar för att få i ordning allt och sedan känns det som att det alltid har varit klart och att man själv är så där lugn och fin jämt. Och fixar glöggen, lyssnar på jazz, kysser barnen på pannan samtidigt som man med ett leende hänger upp julstjärnor och frågar mannen om han vill ha lite mjuk pepparkaka. Eller inte………

Sen är det kanske så att jag överdriver en aning också när jag håller på och pyntar. Men för mig är det så viktigt att förmedla en känsla, speciellt när jag dekorerar fönstren. Jag vill liksom få fram något alldeles särskilt. Och jag ger mig inte. Känner ni igen det? Det kan ta mig en timme eller två att fixa i ordning ett fönster. Jag flyttar saker fram och tillbaka, lägger till, tar bort, gör om, bara för att hitta den där speciella känslan. Och jag ger mig inte förrän jag har hittat den. I fredags kväll när jag hade sytt klart den rödvit rutiga köksgardinen letade jag fram ett par spetsgardiner och sydde fast ett veckband på dem för att kunna hänga upp dem i vardagsrummet då jag tyckte att fönstret och vardagsrummet saknade något och det gjorde hela rummet.

Nu är helgens alla kalas slut (idag var det dags för 10 barn att äntra huset), kakor och tårtor är uppätna och det är bara katten Sally och jag som är hemma. Mannen tog med sig underbaringarna till simhallen så att mamman skulle få städa undan allt i lugn och ro och det tackar jag för. Jag städar och plockar och lyssnar till det underbara albumet ”December- en svensk jul” med Irma och Uno Svenningsson vilka jag såg och lyssnade till under deras julturné förra året. Ha nu en skön adventssöndag allihop!

Annonser

12 thoughts on “Vi tänder ett ljus i advent…

  1. Oj, så fint du har det hemma hos dig. Du förmedlar så sannerligen en känsla…..
    Och jag håller med. Man kan ju liksom inte bara plocka fram saker på måfå…

    Hoppas ni får en lugn och skön söndagskväll, vännen…
    Kram Mia

  2. Känner igen alltihop precis! Sån var jag också i helgen…

    Såå fint det blev till sist! Hissgardinen är toppenfin!

    Ha´det lugnt och skönt nu!

    Kram

  3. Tack, vad söta ni är! Jag känner mig faktiskt nöjd med resultatet. Men, tänk vad man håller på. Vad skönt att höra att man inte är ensam om att vara lite ”jul-nördig”.

    Kalasen gick utomordentligt och lill-tjejen var mycket nöjd med all uppvaktning och pannkaksbuffé. Hon somnade gott sen:)
    Jag känner att det här kommer att bli en lugn vecka, fast till helgen drar vi till Skåne igen. Svärmor är nämligen sjuk.
    Kram på er!

  4. Hej!

    Åh vilken värme det var att komma in här 🙂

    Vad roligt att du ramlade in på min blogg. Ja, det är mycket kämpande med lilla tösen… men hon är så himla tapper trots andningsproblemen. Kan inte hjälpa att vara impad av henne. och skriver av mig en del på bloggen men inte om allt, är dock väldigt skönt och fungerar lite som en kurator och jag är så öppen av mig 🙂 samt att jag träffar så underbara människor genom detta också!

    Böckerna och apparna är en stor lädje, ligge rman på sjukhus så kanske man får ett mejl av någons om uppskattar det man gjort och då känns axlarna lite lättare. En livlina utåt i detta ganska isolerade liv med dotterns sjukdom. Hoppas vi ”ses” mer gånger! Kram!

  5. Cecilia, jag är så imponerad av dig och din dotter. Jag kan förstå att bloggen blir som en slags ventil där du får chans att sätta ord på alla tankar och känslor. Jag tittar in till dig igen! Kram

  6. Känner absolut igen mig! Inget mysframplockande här inte. Utan det ska fram. Det ska fram NU och det ska bli bra. Sen slutar det med att det ser likadant ut år från år. Men. Barnen verkar gillat det 🙂

    Kram

  7. =)Kunde inte kommentera ditt översta inlägg så jag fick hoppa hit. Härligt att du funnit något du verkligen älskar att göra, en passion, det blir ju fint med. Kram och ha en skön dag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s