Lusselelle…………och nu är det bara 10 näääter kvar…………

Ja, ja…….jag vet att det var i går. Men här kommer ändå en bild på vår lilla tärna som skred ner för korridoren på dagis i sin vita skrud och var så stolt och sjöng så fint. Värmer det inte ett mammahjärta så säg!

 

Brorsan är inte lika glad för att posa och hur jag än vände och vred och försökte med allt möjligt så var han inte intresserad……….(sen var han rätt mallig också för att han inte skulle vara med på lussetåget på dagis då han numera är stor skolpojke)

Vad gäller lussetåget i sig så hade ”tjejgänget” på dagis bestämt sig för att de skulle vara tärnor. Glitter smäller tydligen högre än ljuskrona detta året. Fast det gällde inte killarna på 3,5 år där hela gänget var, ja just det, lucior. Verkligen urgulligt! Med lucianattlinnen, ljuskronor och röda band runt midjan…….

 

Vad gäller katten Sally och julgranen så är det INGEN bra kombination. Hon har redan lyckats paja ljusslingan, hoppa upp efter kulor så att det ligger barr och kulor i en salig röra överallt just nu samt också lyckats oreda mitt fina ”pärlband” som jag så omsorgsfullt har hängt på granen och justerat 25 gånger för att det ska hänga med lika stora vågor. Katt uthyres över julen, någon?????

Nu ska oredan till katt och jag gå upp och knyta oss. För det är just där hon ligger……i min säng…….och helst på mitt ansikte.

Sov gott!

 

Fis, prutt och allmänt gasig……

Här hemma pruttas det för fullt…….på våra telefoner. Sedan vi köpte och laddade ner appen Wilda Pruttar till våra iphones så har det blivit den stora favoriten hos våra barn. För en 5-åring och en 6-åring så är ju just ämnet pruttar högaktuellt och jag rekommenderar alla er som har ”fisintresserade” barn att ladda ner denna app. 

Wilda Pruttar är en interaktiv ljudbok och ett spel i ett. Dottern tycker väldigt mycket om att lyssna på sagan som handlar om Wilma som älskar att prutta, överallt, hela tiden. Man får också veta lite fakta om vad pruttar egentligen är för något och varför man pruttar.  Dessutom kan man genom att trycka lite överallt på skärmen lyssna på olika sorters pruttar vilket också är en höjdare. Pruttarna varierar från de otäcka ”blöta” till de långa gasiga…….Dock tenderar dottern ibland att trycka så mycket att man inte hör sagan:) Behöver jag säga mer än att dottern älskar det!

Fis och bajs är stort hemma hos oss för tillfället så denna app är klockren!

Sonen är även han förtjust i att lyssna på ljudboken MEN som den sanna spelare han är så väljer han oftast spelet där Wilma flyger upp i luften och samlar prutpoäng.

Det är barnboksförlaget Lullaby som ligger bakom denna app och det härliga i detta är att Cecilia Svensson som driver förlaget bloggar här på mama. I bloggen skriver Cecilia om sin vardag med tre barn, varav ett av dem lider av en svår form av astma vilket gör att de ofta ligger på sjukhus. Men hon skriver också om sitt skapande av barnböcker och illustrationer.   Här hittar ni Cecilias blogg.

 

Appen kan ni hitta här Wilda Pruttar – App store

Kanelmarshmallows med apelsinblomsvatten

Dessa smarriga marshmallows har hängt med ett bra tag hemma hos oss. Det är faktiskt inte överdrivet svårt att göra egna marshmallows då man använder en hel del gelantin för att få den där lite svampiga konsistensen. Jag har alltid i apelsinblomsvatten i mina men det fungerar precis lika bra utan. Apelsinblomsvatten kan man hitta i välsorterade livsmedelsaffärer eller i närmsta orientbutik. 

Till ca 40 stycken behövs:

5 dl strösocker

2 msk glykos (finns att köpa på apoteket)

2 dl vatten

25 g gelantinpulver

1,5 msk apelsinblomsvatten

90 g äggvita (ca 3 st)

2 ½ msk kanel

 

till pudring:

1 ½ dl florsocker

1 ½ dl maizena

Smält socker och glykos tillsammans med vattnet i en kastrull. Rör om tills sockret har löst upp sig. Koka upp och låt koka på svag värme under lock i 5 minuter. Sätt sedan i en termometer och koka tills blandningen kommer upp i 127°, utan lock. Lös gelatinet i 1 dl vatten och smält det sedan på svag värme. Vispa under tiden äggvitorna till hårt skum med elvisp.

Häll sedan gelatinet i sockerlagen tillsammans med kanel och apelsinblomsvatten. Häll sedan i sockerblandningen i äggviteskummet. Det ska hällas i en tunn stråle under konstant vispning. Vispa härligheten till den är ordentligt fluffig och styv.

Olja sedan en form, ca 20 x20cm och pudra den med florsocker och maizena blandat. Obs! Ta inte för mycket olja i formen för då är det risk att sockret klumpar sig och blir hårt. Häll massan i formen och låt sedan stå i minst  2 timmar innan de skärs upp. Rulla dem i florsockerblandningen och vips så var det klart! Förvara godbitarna i rumsvärme.

svårt att finna ord….

En dag sent tände också den här familjen det andra ljuset i advent. Vi spenderade helgen i Skåne och hade därför ingen möjlighet att tända det i går. I svärmors hus tände vi många andra ljus då hennes adventsljusstake inte hade kommit på plats detta året. Detta år och denna jul som är speciell och också väldigt svår för oss.

Svärmor är allvarligt sjuk och hennes tillstånd förvärras hela tiden. Det är oerhört tufft att se och vara hos henne, då vi är i det närmsta helt maktlösa inför hennes sjukdom.Det enda vi kan göra för henne är att underlätta vardagen lite.  Hon är otroligt stark min svärmor, och grymt envis. Hon vill klara allt helt själv och vara oberoende. Men det är svårt när man bor i ett hus, med två hundar och en katt och knappt kan gå själv mellan sängen och matbordet. Men hon kämpar. Hon kämpar så att hon emellanåt blir helt slut. I lördags var hon nästintill sängliggande under hela eftermiddagen och kvällen medan hon igår gick själv, utan rullator mellan spisen och matbordet, ca 5  meter och sedan lagade den ljuvligaste risotto med svamp. Svärmor har bott  en stor del av sitt liv i Italien och plockad med sig mycket av den kulturen tillbaka hem till Sverige, dit hon flyttade när hon skiljdes från mannens pappa. Och svärmor är en fantastisk kock. Hon har lagat mat i hela sitt liv och hon älskar det.

Svärmor har tappat nästan allt sitt hår och hon är uppsvullen och öm i hela kroppen. Dottern gjorde en mycket fin liknelse när vi var där. ”Mamma, när Sally var sjuk (katten) så fick hon medicin och då tappade hon lite av sitt hår och det är ju samma sak med farmor. Hon får ju också medicin och det är därför hon har tappat sitt hår”. Barn försöker på barns vis att analysera varför saker och ting är som de är. När vi först fick beskedet att svärmor var dålig så ville de inte krama henne för de var rädda för att de skulle bli smittade. Nu är de väl införstådda med att det inte är en sjukdom som smittar men det kommer fortfarande väldigt mycket frågor. Svärmors sjukdom heter cancer, och alla ni som har sett på nära håll vet att det är som en jäkla förbannelse. Det är något elakt som tar över en människa, biter sig fast och vägrar att släppa taget.

I dag är vi hemma, barnen och jag. Sonen hostar, snörvlar och är allmänt hängig. Vi går fortfarande och skrotar i pyjamasar och  kommer att göra det en stund till. Vi behöver fyllas på med lite energi och bara kramas och ta det lugnt en stund. Sedan funderar jag på att sätta en pepparkaksdeg som ska få stå och gotta till sig tills i morgon.  Önskar er alla en fin måndag!

 

Jag är förälskad…..

…i lera och jag befinner mig i den keramiska himlen. Jag har varit där och vänt några gånger tidigare men i kväll blev jag kvar där i över  tre timmar. Jag har nämligen haft en lyckad stund vid drejskivan och kom hem rödmosig om kinderna, snustorr om händerna och med lätt andnöd………men det får det vara värt. De där gångerna då jag tidigare äntrade himlen för några korta ögonblick byttes väldigt snabbt ut mot inferno och allt jag tog mig för vid drejskivan  blev bara total katastrof, vilket resulterade i att jag tappade lusten och ägnade några månader åt att göra sushitallrikar, vaser, änglar och lite allmänt lull-lull. Men i kväll så………….

Jag har också min goda drejkompis Karin att tacka för att hon står ut med mina ständiga frågor och fångar upp mig när det behövs. Hon har hållit på i flera år och gör grymt fina skålar och muggar. Kanske att jag också når dit en vacker dag. För om det är något jag är så är det envis. Jag vägrar att ge upp. I våras så skrattade mina ”kavlande och skulpterande” keramikpolare åt mig då jag helt lerig i både ansikte och på kläder satt framför skivan timme efter timme och resultatet blev en sned, liten skål utan hål i botten (om jag hade tur). 

Att dreja är en utmaning och det är grymt tidskrävande och kräver enormt mycket tålamod. För mig i varje fall. För jag tycks inte vara någon naturbegåvning som bara sätter mig vid drejskivan, centrerar och får upp en skål eller mugg på en gång. Det har tagit lång tid. Först måste man liksom bli polare med leran, visa den vem som bestämmer och bli ett med den. Och det tar tid……..

Men nu är jag helt otroligt glad och upprymd och kommer förmodligen att drömma om den där älskade jorddoftande klumpen på den roterande skivan.