Känns det här igen??

20120713-115357.jpg

Sådana här högar uppträder allt som oftast på olika ställen i vårt hem. Just denna ligger på golvet i vårt sovrum men de kan återfinnas på lite alla möjliga platser. I hallen, vid ytterdörren, i vardagsrummet, you name it….

Högarna är sådant som lilla söta dottern har rensat ut för att hon inte längre vill ha det på sitt rum. Förra veckan hade hon ställt ut sitt dockskåp i hallen och veckan dessförinnan var det Pippiskeppet som inte längre förtjänade en plats i hennes rum. Nog för att jag anser mig vara ganska bra på att röja här hemma men inte i tillstymmelse lika bra? som dottern min. Måste ändå säga att känslorna är lite ambivalenta inför detta fenomen då det känns som att så mycket leksaker är bara bortkastade pengar….

Men hon är härlig min Albis. Som i morse tog sovmorgon till klockan 10 och sedan kom ner i köket som Lille Skutt ❤ Visst är dom en skänk från ovan, dom små liven…

20120713-115452.jpg

Vagga mig till sömns

20120712-232700.jpg

20120712-232722.jpg

Jag har påbörjat ”boandet” för fullt och införskaffat en Leandervagga. Det har varit en dröm länge och nu står/hänger den i vardagsrummet i sin fulla prakt. Detta är en dröm som jag har närt ända sedan Julian låg i min mage då jag var en pank student som just hade köpt ett hus tillsammans med min kille. Att då köpa en Leandervagga fanns inte på kartan men nog surfade jag in på alla möjliga sidor för att få njuta en stund. Jag kommer också ihåg att jag såg denna underbara vagga i en affär i Malmö och stod och dreglade en lång stund. För på den tiden låg Babyproffsen i min stad i en ganska sunkig liten butikslokal inne i stan och de sålde varken Leandervaggor eller Urban Jungle vagnar. I en sån här liten stad fanns det inte mycket. Jag kommer ihåg att vi fick åka till Växjö och beställa vagn för att få den vi ville ha(och Gud så mycket onödiga prylar vi köpte, förstagångsföräldrar måste vara de värsta tänkbara torskarna:) Inte heller kunde man hitta dessa saker på Blocket där det idag säljs i stort sätt ALLT. Och tänk, detta var bara för sju år sedan. Så mycket som har hänt. Babyproffsen har blivit stora och flyttat till stor, fin och fräsch lokal. De säljer både Leandervaggor och alla möjliga sorters trendiga vagnar, åkpåsar och skötväskor. Vi behöver inte längre åka till någon annan stad för att köpa vagn och Blocket har gjort succé.(Inte för att det hör till min berättelse om vaggan men mannen kollar för närvarande ny bil på tyska Blocket…..-bara en sån sak)

Min vagga hittade jag så klart på Blocket,för en spottstyver av vad den skulle ha kostat som ny. Tack vare det så kunde jag också köpa ett nytt bäddset till den också. Bild på det visar jag en annan dag då mina ögonlock börjar falla tungt och jag börjar bli smått förbannad på ”paddan” som jag för första gången bloggar på (de andra har jag gjort på mobilen).
Men visst är den vacker, vaggan……..

Nytt boende?

20120708-104723.jpg

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så går vi lite i flytt-tankar. Vi bor i ett vackert hus i nuläget men det ligger inte i ett särskilt barnvänligt område. Således åker vi runt på visningar av både hus, tomter och nu också fritidshus.

Huset som är på bilderna ovan är ett fritidshus på 72 kvm som ligger alldeles intill havet. Och därmed också har den underbaraste utsikten… Huset ligger en bit utanför stan och det finns en massa barn i området. Nu handlar våra diskussioner här hemma därför väldigt mycket om vad man kan göra med huset, hur man skulle kunna göra det och hur mycket vi kan tänka oss att lägga ner i tid och i pengar. Och inte har vi blivit något klokare….. Vi får väl se vart det landar.

Mest av allt önskar jag att det perfekta huset på den perfekta tomten hade dykt upp så att vi slipper bygga om eller bygga till. Men det är väl bara att fortsätta drömma….

20120708-105820.jpg

Små barn som klämmer sig och kattdiarré

Nu är vi hemma i Sverige igen sedan en vecka tillbaka. Borta bra men hemma bäst. Jag kan knappt med ord beskriva hur underbart det var att stiga av tåget när eftermiddagssolen värmde och det där regnet som alla hade upplyst oss inte kunde skymtas någonstans. Att sedan hemresan hade varit den värsta någonsin gjorde väl sitt till också. Med barn som kräktes i hyrbilen, att vi kom till gaten två minuter boarding och att Kristian vid påstigningen på tåget ramlade mellan tågets påstigningsramp och perrongen och fastnade med benet samtidigt som konduktören blåste i sin pipa. Det kändes liksom helt absurt. Och att vi sedan fick gå fram och tillbaka med barn och väskor i tåget på grund av att det kom ny information hela tiden om vilka olika slutdestinationer de olika vagnarna hade….
Men, men såhär i efterhand kan man nästan bara skratta åt det komiska i hela situationen.

Den här dagen har också bjudit på idel händelser. Den började med att vår katt hoppade upp i vår säng där Alba och jag låg. Alba luktade på katten och sa:
-mamma, tycker inte du att Sally luktar konstigt?! Nu är det ju så att mitt luktsinne inte riktigt är lika morgonpiggt som mig i övrigt utan det tar ett tag innan det kommer igång. Så jag luktade och luktade och upptäckte till min fasa att katten hade något brunt, gult och kletigt under sina tassar och på sina ben. Bajs, var det såklart. Så jag tog katten i famnen och gick ner och släppte ut henne. Det tar liksom emot att bada en katt det första man gör på morgonen. Väl nere märkte jag att det doftade starkt av rengöringsmedel och ringde Kristian som hade åkt till jobbet, för att pejla lite mer. Då visade det sig att han hade vaknat upp till ett kattkaos utan dess like och hade varit tvungen att skrubba halva nedervåningen. Själva huvudrollsinnehavaren glömde han bort i städet och stressen av att hinna till jobbet i tid.

Sen var det dags för dagens andra episod (ibland känns det som Truman show). Barnen och jag höll på att göra oss redo för att åka och fika med vänner. Julian hoppar in i bilen och Alba ska ”städa” sin dörr lite. Fint ska det ju vara. Då börjar Alba gråta och skrika det högsta hon kan och jag förstår omedelbart att hon har klämt fingrarna i bildörren (i den stora Audin med tunga, hemska dörrar). Sen kommer grannen utrusandes med en skål med vatten och med gemensamma krafter får vi bort henne till trappan så att hon kan sätta sig ner. Jag är varken den smidigaste eller starkaste såhär i åttonde månaden bör tilläggas. I nästan 40 minuter gråter hon och är hysterisk samtidigt som hon inte kan röra på sina fingrar. Då orkar jag inte mer utan ringer 11-77 som råder oss att åka till vårdcentralen. Väl på vårdcentralen (dit vi åkte med dottern som fortfarande höll handen i iskallt vatten varpå hälften vid detta laget hade hamnat i bilen) konstaterar läkaren att han inte kan göra något eftersom Alba gråter helt hysteriskt och inte låter honom ta i handen. Han skickar en remiss till röntgen och önskar oss lycka till. Det är bara att ta en vända upp till lasarettet och röntgenavdelningen. I väntan på vår tur somnar Alba i min famn helt utmattad av all gråt och blir små hysterisk igen när hon vaknar och ska gå in i röntgensalen. Därefter går allt toppen och röntgensjuksköterskan vinner Albas förtroende och som belöning får hon en rosaglittrig liten plastgroda. Väl ute i väntan på utlåtande från läkaren så bryter sedan Julian ihop eftersom han inte fick någon leksak och eftersom han inte heller fick någon när han bröt tummen för ett och halvt år sedan. Behöver jag säga annat än att jag var helt slut när jag kom hem….

Nu är dock bägge två i fin form och Alba leker för fullt med grannen och Julian tittar på Clone Wars. Själv har jag återigen lagt mig på soffan och reflekterar över dagens händelser medan Kristian återigen städar av toalett och golv:) Några av mina tankar går också till det lilla hus med havstomt som vi ska åka och titta på i morgon. Om jag orkar så skriver jag mer då och lägger upp några bilder.

20120705-193258.jpg

Katten som såhär på kvällskvisten blivit badad och skrubbad ligger och pustar ut i fåtöljen efter att ha fått tillbringa hela dagen utomhus. Det var nog en riktig pärs för henne också.

20120705-193642.jpg