Ta vara på livet. Det låter kanske klichéartat men livet är för skört för att inte ta vara på. Det är lätt att fastna i klagomönstren och låta dem styra ens inställning och ens sätt att vara.
Tisdagar är min lediga dag och då lämnar jag sonen på skolan och sedan brukar jag och dotter göra något mysigt tillsammans. Just idag åkte vi in till stan för att dottern skulle få ta hål i öronen. Det gick tack och lov väldigt bra och till skillnad mot när jag själv gjorde det som liten så tar de numera bägge hålen samtidigt. Numera behöver man alltså inte riskera att stå där med ett litet barn som bara har hål i ett öra eftersom smärtan avskräckte från att ta ett hål till.
På vägen hem från stan så stannade vi till vid vår vanliga matbutik för att köpa hem diverse prylar att ha till kvällens matlagning då bästa vännen kommer på middag. I mataffären lade jag märkte till en ung tjej som åkte runt i en permobil och tankarna började snurra. När jag sedan står och tar mejeriprodukter så stannar tjejen i permobilen vid mig, säger mitt namn och frågar om det är jag. Då visar det sig att tjejen är en gammal bekant till mig som jag inte har sett på många år. Sist jag såg henne var för 7-8 år sedan när vi pluggade vid samma universitet, till lärare båda två. Hon berättade att hon för några år sedan hade drabbats av MS och att det hade gått väldigt, väldigt fort. Det gjorde så ont i hjärtat. Fast det som gjorde starkast intryck på mig var att hon är så stark. Hon berättade om dottern på 4 år som brukade åka med henne på permobilen och att hon vägrade att ge upp. Att hon kämpade för sin familj, varje dag. Min 5-åriga dotter fick sedan åka med henne på permobilen ut till vår bil. Jag fick dölja tårarna då, men de kom när jag satte mig i bilen och de kommer nu när jag skriver om det. T, om du läser detta, gudarna ska veta att mitt möte med dig idag påverkade mig. DU gjorde så starkt intryck. Du är en kämpe, så beundransvärd!
Vi vet inte vad som väntar. Vet inte vad livet bär med sig i sitt sköte. Det vi vet är att det en dag tar slut. Så det gäller att njuta av den tid vi har på jorden. För visst är det så att den är bara ett lån. Vi ska njuta av att höra barnen leka, njuta av att känna doften från den nylagade maten som sprider sig i huset och njuta av rosorna som blommar för fullt trots att det är slutet på september. Jag avslutar med en dikt av Pär Lagerqvist som beskriver detta på ett mycket vackert sätt.
DET ÄR VACKRAST NÄR DET SKYMMER
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra –
ensam utan spår.
rebecca sofie 