Nu är jag inne på min femte dag med lågkolhydratkost. Jag vaknade även denna morgon med lätt huvudvärk och kände att jag svettades mycket. Jag var också otroligt hungrig, nästan så att jag kände mig yr. Jag låg och småhallucinerade om Brämhultsjuice då min hals kändes som en öken men dämpade detta med ett glas vatten. En tallrik med keso, kesella, vispgrädde och halllon fick min mage att lugna sig lite. Lite märkligt att jag är så hungrig; jag tog faktiskt en ”bakerixfralla” igår innan jag gick till sängs och jag brukar inte känna mig särskilt hungrig på kvällarna. Men det är klart, nu stoppar jag ju inget annat i form av sötsaker i munnen heller så det är kanske inte så konstigt. Annars tyckte jag nog att jag kände mig mer mätt emellan målen igår än vad jag gjorde det tidigare dagarna. Vågen visade – 2,2 kg och återigen ställde jag mig flera gånger för att kontrollera om siffran stämde.
Jag har kommit på mig själv med att granska varorna mycket mer nu innan jag köper dem. Jag har också fått en lite ofin tendens att titta ner i andra människors kundvagnar för att kolla vad de köper. Så se upp om ni möter mig på Maxi:) Det som är det fina med detta är att jag har en helt annan kontroll över maten som jag äter och det kräver en helt annan planering från mig. Tidigare kunde jag i stressen och hetsen planera middagen när jag körde från jobbet och var på väg att hämta barnen. Nu ser jag till att jag vet vad jag och familjen ska äta i ett par dagar framöver. Jag har också fått mina barn till att äta vanilj naturell yohurt med hallon på morgonen istället för att äta sötad vaniljyoghurt. Den första dagen åt de bara några skedar och tyckte väl att det smakade sådär. I morse var bägge barnen överlyckliga och tyckte att yoghurten var såååå god. Barn är anpassningsbara, eller var det helt enkelt bara så att de inte åt tillräckligt med middag i går och var vrålhungriga. Till middag i går serverades biffar i medelhavssås a la Åse. Hon är grym på att komma på recept. Själv har jag gjort köttfärsbiffar många gånger tidigare men jag har inte kommit på tanken att göra dem i smarrig sås. Sen hör väl till saken att vi inte har varit några stora konsumenter av just sås innan men nu är det ju ändring på det:) Ett tag trodde jag knappt att det skulle bli någon middag när de stora barnen inte kunde låta bli att bråka och Bruno var missnöjd och fick hänga i bärselen under hela matlagningen. Och jag var ensam vuxen på plats….
Men mat blev det och ett halv glas gott vitt vin till det (Italienskt Masi). Till biffarna serverade jag fullkornspasta till barnen och smörstekt zucchini till mig. Underbart gott!!!! Jag älskar zucchini. Jag hade gärna balanserat upp det hela med en god sallad men det fanns liksom inte riktigt utrymme till det. Och då menar jag inte i magen;) utan vad gäller tid. Fick sedan halvt om halvt kasta i mig den goda maten då den yngsta också ville ha lite mat.
Då regnet stod som spön i backen mer eller mindre hela dagen i går så fick mitt tänkta uteprojekt vänta. Istället tog jag mig an hallen nere och fixade och gjorde höstmysigt. Jag tycker att just hallen är den plats man sist fixar med. Vår hall har sett urtråkig ut i evigheter och det är ju lite snett eftersom det är det första man ser när man kommer innanför dörren. Sen är det ju också snudd på det stökigaste utrymmet i huset då alla ytterkläder och skor återfinns där. Och oftast betydligt mycket mer än vad som används. Plus en del cykelhjälmar, inlines och gud vet vad. I mitt nästa hus vill jag inte bara ha den största och finaste tvättstugan. Det får gärna ha den största hallen också:) Den fina krukan på fot hittade jag på Blomsterlandet häromdagen och jag tycker att den är helt ljuvlig med en ståtlig murgröna i.
Nu ska jag dricka upp mitt morgonkaffe (kom i säng sent igår, mannen och jag pratade framtidsplaner:) och mysa med världens gosigaste bebis.
rebecca sofie 